Passion för lärande oktober 2016: Growth mindset och tilltro

Läraren måste tro på eleven. Även om eleven själv inte gör det. I synnerhet om eleven själv inte gör det. Att lära sig handlar om att våga tappa fotfästet för en stund. Då måste miljön vara sådan att man törs pröva. Att man törs misslyckas. Att man uppmuntras att göra många fel och lära sig av dem.

Stanford-professorn Carol Dweck har ägnat stor del av sin forskning åt att se hur vår inställning påverkas av utmaningar. Hennes ingång är psykologens, men resultaten av hennes forskning är högst relevanta för pedagogikens värld. I korthet kan man sammanfatta kärnan i tankarna kring growth och fixed mindset med ett citat av Dweck:

“No matter who you are, you can always become a great deal smarter.”

Den första livlinan, rättesnöret i vår skolas vision, Vi vill vara en plats där elever och lärare vågar, handlar förstås om mod. En väsentlig ingrediens i mod är modet att tillstå: “Jag kan inte det här. Men jag vill lära mig.” Annorlunda uttryckt: “Jag kan inte det här – ännu.” Dweck skiljer mellan två olika sorters inställning. Den ena att intelligens är något som är statiskt. Att vi därmed har en viss uppsättning egenskaper som vi är födda med och får göra så gott vi kan med, “fixed mindset”. Den andra att alla alltid kan utvecklas. Den senare inställningen, “growth mindset”, tar fasta på utvecklingspotentialen som finns hos var och en. En självklarhet för alla i skolans värld.

Om den egna självbilden – jag är smart – bygger på återkoppling som bekräftar den bilden, “du är duktig”, utan att man får reda på hur man gjort för att lyckas är risken stor att man väjer för utmaningar. Istället fortsätter man att göra sysslor som bevisar det man redan vet att man klarar av. Detta är ett exempel på ”fixed mindset”. Man vill inte riskera att man kanske ska göra något som man inte omedelbart lyckas med. Stor möda läggs på att dölja att man inte är perfekt. Det säger sig självt att denna inställning blir förödande för lärandet. Det är varje pedagogs ansvar att uppmuntra eleven att anamma ett growth mindset i sitt lärande. Men för att det ska fungera måste läraren själv ha ett growth mindset. Kika på denna tre minuter korta snutt: The effect of Praise on Mindsets.

Det kan ju kanske tyckas självklart och föga kontroversiellt. Men att efterleva detta, att verka enligt detta synsätt, som elev och som lärare är inte alls så lätt. Jag tror att man som lärare måste ha mer än en intellektuell ingång i arbetet med growth mindset. Att på allvar kunna förstå känslan av otillräcklighet – av ångest – i lärsituationer där man som elev inte har kontroll och känner obehag. Ofta handlar detta obehag om brist på överblick och tillit. Om jag som elev inte känner att läraren har en plan, en idé om hur vi ska komma framåt kan jag också sakna förtroende för lärarens förmåga att hantera min oro. Men det motsatta, en lugn lärare som utstrålar trygghet och tro på mig som individ ger ett klimat där ett growth mindset kan odlas. (Under oktober månad tar alla åk 1-handledare upp detta med sina klasser. Här är en liten presentation i PDF.)

Än idag kan jag träffa elever som undrar om det delas ut minuspoäng på prov. Frågan är logisk i ett universum där misstag bestraffas och inte ses som nödvändiga steg mot utveckling. Att inte våga testa och misslyckas blir negativt för den processuella lusten att prova sig fram. Vi kan i skolans värld inte ofta nog betona att allt som eleven gör och visar i sitt lärande bara läggs i lärarens plusskål i bedömningen. Och att det inte finns någon minusskål.

Annonser

2 reaktioner på ”Passion för lärande oktober 2016: Growth mindset och tilltro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s