Passion för lärande oktober 2019: Sambedömningens komplexitet

Ensam är sällan stark. Eller kanske mera korrekt: Ensam är sällan stark särskilt länge. 

All varaktig kvalitetsutveckling i en organisation bygger på samarbete och samsyn. Att man delar grundläggande värderingar och vill samma sak. Det behöver inte betyda – betyder ytterst sällan – att vi måste göra samma saker. Att omfamna och bottna i samma kultur innebär att handlingarna är likvärdiga – inte likadana.

Nyckelordet blir därför tillsammans, snarare än ensam. Mycket i lärarens vardag är ensamt. Desto viktigare blir det då att se till att den ensamheten ofta vägs upp av regelbundet återkommande tillfällen av sammanhang, då vi får möjlighet att reflektera, lära och utmana varandra. Att vi går från det individuella lärandet via det kollegiala till det kollektiva.

Sambedömning är ett begrepp som i skolans värld kan laddas med åtskilligt. För att undvika missförstånd kring företeelsen kan det vara på sin plats med en liten utläggning.  

Forskarna Anders Jönsson och Pia Thornberg, verksamma vid Högskolan i Kristianstad, tar fasta på att det finns olika förväntningar på sambedömningsarbetet i skolan. Från statens sida är målet med sambedömning av exempelvis de nationella proven att öka likvärdigheten. Från enskilda skolors sida är perspektivet delvis annorlunda. Likvärdigheten är förstås central men i ännu större utsträckning är syftet med sambedömning att uppnå kompetensutveckling med inriktning mot formativ bedömning. Skolan vill främst förbättra undervisningens kvalitet och effekt till förmån för elevers lärande.

Naturligtvis kan och bör dessa storheter kunna kombineras. Sambedömning ska kunna öka likvärdigheten samtidigt som vi lägger fokus på kompetensutveckling och formativ bedömning. Sambedömningsaktiviteter som genomförs strukturerat, metodiskt och professionellt ger goda förutsättningar för att lärares bedömningspraktik utvecklas i formativ riktning.

Begreppet likvärdighet behöver i princip alltid klargöras. Som vi tidigare konstaterat i dessa inlägg är likvärdigt inte synonymt med likadant. Att exempelvis enbart ha skriftliga, gemensamma, prov som enda bedömningsunderlag innebär förvisso likställighet – men är varken rättssäkert eller likvärdigt. Skolverket betonar allsidigheten i bedömningsunderlaget som en nyckel för att uppnå likvärdighet. Så här uttrycks det i Allmänna råd: Betyg och betygssättning:

Allsidig bedömning handlar om att använda sig av varierade bedömningsformer. Det kan bland annat vara muntliga eller skriftliga redovisningar, prov, bild, ljud eller lärarens observationer i undervisningen. Det viktigaste är att bedömningsformerna ger den information om elevernas kunskaper som läraren behöver.”

Jönsson och Thornberg väljer, för att förklara vad likvärdig är, att använda begreppen samsyn och samstämmighet. De betyder olika saker. En bedömningsprocess kan sägas bestå av tre delar. Lärare tolkar, värderar och avger ett omdöme. Samsyn innebär att lärare tolkar och värderar styrdokumenten och elevens prestationer på samma sätt, men det behöver inte betyda att de avger samma omdöme eller betyg. Varför inte? Jo, det kan exempelvis bero på att lärarna lägger olika vikt vid olika delar när de sammanväger.

Med samstämmighet avses att lärarna avger samma omdöme – talar med samma stämma – vilket inte behöver betyda att de tolkat och värderat på samma sätt. Omdömet kan baseras på olika tolkningar och värderingar. Vägen fram till slutomdömet behöver alltså inte vara densamma. 

Denna lilla utläggning illustrerar förhoppningsvis någorlunda väl komplexiteten i bedömningsprocessen. Denna bedömningsprocess tar sin början i planeringsstadiet av kursen, av undervisningen. Innan detta planeringsarbete ens kan börja krävs förtrogenhet med alla styrdokument, inte enbart den enskilda kursens kunskapskrav utan hela kedjan från läroplan, examensmål, ämnets syfte, det centrala innehållet och kunskapskraven. Samt relationen dessa storheter emellan. Hela denna process är en väsentlig del i lärarens myndighetsutövning – att sätta betyg. Det är därför av största vikt att kvalitetssäkringen säkerställs i skolan genom, bland annat, strukturerad, kontinuerlig och genomtänkt fortbildning. Tillsammans.

Passion för lärande september 2019: 20 år av passion!

Varmt välkommen till ett nytt lärår på Täby Enskilda! 

Faktum är att detta är en mycket speciell lärårsstart. Vi går in i vårt tjugoförsta lärår och firar därmed 20 år som skola! Det har varit en händelserik och fantastisk resa och jag tänkte tillåta mig lyxen att, med dig som läsare, reflektera lite över dessa år, kring vår utveckling, utmaningar, framgångar och drivkrafter. Häng med!

Häromdagen fick vi besök av skolans första VD, Magnus. Jag hade inför det mötet förberett en liten presentation av skolans utveckling sedan Magnus lämnade 2002 och under arbetet med den slogs jag av att tjugo år är både en lång tid och blott ett andetag. Å ena sidan är vi en helt annan verksamhet idag, å andra sidan finns något mycket tydligt kvar från det förra årtusendets sista år. I mötet med Magnus fick jag också bekräftat vad det handlade om och vi kunde tillsammans sätta ord på detta tydliga: en stark passion, en drivkraft att göra något annorlunda.

Vår skolas tjugoåriga resa har förstås inte skett i isolation utan också varit en del av en större samhällsutveckling. En resa som präglats av ett slags frigörelse, en liberalisering där statens direkta styrning blivit allt mindre i verksamheter som rör människor. Valfriheten är en realitet, måhända inte en okomplicerad sådan, men, icke desto mindre, en högst påtaglig del av vår vardag. Det är inte så länge sedan som det inte var så. 

Denna övergripande samhällsutveckling har förstås också påverkat skolan. Det är fortfarande delvis korrekt att mena att skolan som institution är absurd och förlegad. Men, det är också korrekt att påstå att den är trygg och bekant. En institution alla kan relatera till. Samtidigt är åtskilligt dramatiskt annorlunda än för 20, 30 år sedan. Framför allt handlar det om synen på individen, att skolan är till för individen och inte tvärtom. För de av oss som gick i skolan på sjuttio- och åttiotalen är det inte helt lätt att säga att det är en beskrivning som kändes sann då.  

När Täby Enskilda Gymnasium (Täby Mediagymnasium som skolan hette de första fyra åren) slog upp dörrarna för sina första 140 elever (varav 80 som började åk 1) i augusti 1999 var det som ett tydligt alternativ. Skolan startades av engagerade eldsjälar, i en tid som verkligen andades optimism. Tidsandan var på något sätt att framtiden hade anlänt. Allt var möjligt. Som ny skola var vi bland de första fristående gymnasierna i Stockholm – i Sverige. Vi som var med från början drevs av en pionjäranda, nybyggaranda och en stark övertygelse om att det vi varit med om tidigare år, på andra skolor, måste kunna göras bättre. Att vi som profession skulle få större spelrum. De kommunalt styrda skolorna i närheten, där fritidspolitiker med varierande kunskap och förståelse styrde och ställde, skulle minsann få se! 

Drivet, passionen, kunskapen och energin var det inget fel på. Men, nog var de första åren också ganska kaosartade – och enormt lärorika. Sakta men säkert lyckades vi kombinera våra nyvunna erfarenheter, vår passion och energi med rutiner, uppföljning och utvärdering.

Resten är, som man brukar säga, historia. Vi gick från att vara en outsider till att faktiskt vara ett föredöme på många sätt idag. (Täby Enskilda är länets sjätte populäraste skola vad gäller antalet sökande per plats, har de nöjdaste eleverna i hela länet och toppar Skolinspektionens kvalitetsgranskningar.) Att ha fått vara med på denna omtumlande och vansinnigt roliga resa är förstås en ynnest. Aldrig en lätt resa. Aldrig en tråkig resa. Alltid en utmanande och utvecklande resa.

 Vilka är då nycklarna till en skolas framgång? En skola som vår. Det trista och sanna svaret är att det inte finns några enkla svar. Eller, det kanske det gör? I så fall är svaret att insikten om att det inte finns några enkla svar till en skolas framgång är det första steget. Första steget på en mödosam resa till förståelse. Om vi inte kan formulera några få och tydliga nycklar till framgång är det ändå rimligt att räkna upp några stationer på resan, några värden som måste finnas, eller eftersträvas. Att alla i vår verksamhet, oavsett vad man gör i den, upplever en känsla av sammanhang. Att allt är möjligt. En känsla av värme och glädje. Av tillhörighet. En känsla av att kunna påverka. Av ödmjukhet, prestigeobundenhet, utveckling, tillit, förståelse, välvilja – och utmaning. 

Tjugo år av passion har lett oss hit och det är med största glädje och stolthet som vi bjuder in er alla att följa med på vår gemensamma resa. Utan nöjda elever och föräldrar finns ingen skola som heter Täby Enskilda. Den vetskapen och förvissningen har vi haft sedan 1999. Tjugo år och ett andetag sedan.