Allt vi gör i skolan handlar egentligen om en enda sak. Förståelse. Utbildningen i gymnasiet syftar till ökade och breddade kunskaper. Att förstå mer. Lärarnas – all personal i skolan – relationella arbete med eleverna är medlet för att uppnå målet att förstå varje elevs behov. Organisationens kort- och långsiktiga arbete syftar till att få fatt i, förstå, och prioritera utvecklingsbehov på individ-, grupp- och helhetsnivå.
Förståelse, och därmed ökad kunskap, kräver referenspunkter som är gemensamma. Utan en någorlunda delad bild av alla dimensioner vad gäller värden, språk och omvärldsbild försvåras förståelsearbetet betänkligt. Men, det omöjliggörs inte. Det ställer bara större krav på pedagogiskt ledarskap att metodiskt, nyfiket och med passion kartlägga alla dimensioner.
För varje år blir jag mer och mer övertygad om vikten av att jobba med denna metanivå. Att ständigt vrida och vända på alla aspekter av reflektion, kommunikation och förståelse. Eftersom varje situation, varje konstellation och varje möte är nytt krävs en insikt i stunden för vad som krävs. En förståelse för vad som ökar allas förståelse.
Det är mänskligt att fastna i de egna perspektiven, åsikterna och attityderna. Hos den ännu unga människan är det ett rationellt sätt att organisera alla intryck och en ytligt fungerande modell att förstå sin omvärld. Successivt behöver dock perspektiven bli flera. Häri ligger skolans huvuduppgift. Efter genomgången utbildning ska varje elevs synfält vidgats till, helst, 360 grader.
För att detta ska bli verklighet krävs att alla vi i skolan aktivt jobbar med att vårt synfält inte lämnar några döda vinklar. Att vi aktivt i vår organisation och i samarbete med vår omvärld vinnlägger oss om att ständigt vidga våra perspektiv. Att vi vrider och vänder på våra invanda sanningar och bekanta sätt att förstå tillvaron. Att vi ser till att våra fördomar – ja, alla har vi sådana – ymnigt kommer på skam.
Vikten av att vi producerar flera frågor än svar. Att vi kontinuerligt jobbar med reflekterande arbete, att vi ställer oss själva de utvecklande och ibland kanske obekväma frågorna. “Hur vet jag det här?”, “Hur tror jag att jag vet det här?”, “Hur har jag försökt att få flera perspektiv?”, “Har jag i egentlig mening försökt att förstå den andres handlingar och tankar?” (Se gärna inlägget om reflektionsarbete: Reflektion, perspektiv och förståelse.)
Rektor Reflekterar 