RR #14: Våga variera: Möblera, instruera, reflektera och auskultera!

Skolan måste vara en plats där elever och lärare vågar. Vågar lära nytt. Vågar tänja på gränserna. Vågar testa. Vågar misslyckas. Vågar variera. Det ligger i lärandets natur att experimentera och utforska nya områden. Både vad gäller innehåll och form. Att vi hittills har funnit ett sätt som fungerar för vår utveckling och vårt lärande betyder inte att vi därmed kan slå oss till ro. Tvärtom. Just då behöver vi hitta ett ännu oprövat angreppssätt att ta oss an nya utmaningar.

Men varför då? Helt enkelt för att alternativet att bara repetera det invanda och bekanta är en given väg mot slentrianen. När slentrianen får fäste falnar snart passionen. Kittlingen blir mindre kittlande. Nerven blir stum. Energin dräneras. Resultatet blir en mindre effektiv användning av den dyrbaraste resursen: den gemensamma tiden i klassrummet. Lärandet varvar ned och stannar i värsta fall av helt.

Variationen och förnyelsen fungerar som vaccin mot slentrian och förnöjsamhet. I det lilla såväl som i det stora. Varför inte börja i det lilla? Här följer en akronym som väl kan få bli en del i vårt fortsatta pedagogiska tankemönster: MIRA!

M som i möblera. Om min lektion ska präglas av variation och interaktion – möblera för det! ”Nej, men det hinner jag inte!” Inte sant. Tvärtom, sällan är väl 45 sekunder så väl investerad tid. Om jag, två minuter före lektionens start, på tavlan ritat hur jag vill ha bänkarna placerade (i en hästsko, kvartetter, sextetter eller som en stor kvadrat) och sedan ber eleverna iordningställa klassrummet så har jag direkt ökat allas energinivå, lust och förväntan. Sedan är det bara att köra!

I som i instruera. Istället för den luddiga uppgiftsformuleringen ger jag en tredelad supertydlig instruktion som ger stadga, inspiration och formmässig stil.

R som i reflektera. I slutet av varje lektionspass – gärna av längre sort – viker jag fem minuter till en strukturerad reflektion. Jag ber mina elever svara på en eller två innehållsliga eller formmässiga frågor kring dagens arbete. ”Dagens arbete i stationer var utvecklande för mig för…” eller ”Det som jag fick kämpa mest med idag var…”. Kraften i rätt frågor (”Hur går det?” är tämligen meningslöst) ska inte underskattas.

A som i auskultera. Låt nyfikenheten ta plats! ”Jag har aldrig sett dig i ditt klassrum med dina elever. Jag är så nyfiken! Jag är säker på att jag har massor att lära och inspireras av. Jag kan 20 minuter i morgon. Kan jag komma då?”

I skolans värld är det cykliska centralt. Efter ett lärår kommer ett nytt. Nya möjligheter. Nya elever. Nya kurser. Nya kolleger. Nya chanser.

Låt oss omfamna dem!

RR #13: Närvaro och rutiner

 

Varje lektion innebär hundratals beslut. Ofta blixtsnabba. Avvägningar om vad som behövs just i stunden. Lärarens ledarskap är ständigt i centrum. Det framåtsyftande arbetet tar lärarens alla förmågor i anspråk. I det kommunicerande ledarskapet blir varje ord, tonläge, gest, blick, paus, rörelse och tystnad betydelsefull. I bästa fall är det så. Då den intensiva kontakten med en klass kräver total närvaro i stunden måste läraren ha möjliggjort sin egen mentala närvaro. Då, och endast då, kan det bli fråga om medvetna beslut snarare än mer eller mindre slentrianmässiga, reflexmässiga och oöverlagda. När tiden är knapp och det ofta behövs beslut på sekunden – bokstavligen – krävs att läraren har förutsett och tänkt igenom olika aspekter, reflekterat kring vad som kan hända, vilken respons som är sannolik kopplad till just den och den handlingen.

Det kan tyckas övermäktiga krav och förväntningar. För den som inte är lärare kan det absolut tyckas så. För den skicklige läraren är det dock självklarheter. Det närvarande ledarskapet är en en grundbult för en relevant lärsituation. Elever ska kunna förvänta sig att relationen är på plats, att läraren är förberedd och kan hantera en heterogen grupp. För att detta ska fungera krävs flera saker. Att förutsättningarna finns där, att kulturen på skolan är tydlig och omfamnas av alla. Och att läraren har rutiner.

Poängen med rutiner är att de avlastar arbetsminnet i stunden. Hjärnan kan inte hålla reda på alla detaljer utan att på ett strukturerat sätt påminnas om dem. Det är här rutinerna kommer in. En pilot skulle inte ge sig ut på en flygtur utan en gedigen checklista. Om piloten i fråga flyger ensam med sitt eget plan i en isolerad terräng må det vara mindre allvarligt om han eller hon missar någonting på den egna checklistan – det drabbar rimligen bara honom eller henne. Men, för kirurgen, för charterpiloten och för läraren har varje handling en konsekvens – för andra. I varje situation kan något oförutsett inträffa. Att då enbart förlita sig på erfarenhet, känsla eller tanken att det ju fungerat hittills är oansvarigt. Rutiner i form av checklistor som hjälper hjärnan att komma ihåg detaljer möjliggör en effektivare närvaro i stunden. Detta är självklarheter i många yrken. En checklista innebär inte att den professionella utövaren inte betros ha koll på allt. Den är inte ett underkännande. Tvärtom. Den är ett erkännande av att det professionella yrkesutövandet är så pass komplicerat, mångfacetterat och viktigt att en checklista blir en förutsättning för hållbar och långsiktig utveckling mot en ännu högre kvalitet.  

Genomtänkta och uppdaterade rutiner och checklistor möjliggör för läraren att bli inte bara en närvarande ledare utan också medveten ledare. Dessa i kombination med den nödvändiga analysen och reflektionen efter en genomförd lektion gör att läraren kan gå från att befinna sig i ett omedvetet görande till att vara i ett tillstånd av medvetna handlingar. Den som är beredd på det oväntade, den som är förberedd på variationer och den som har en plan B i bakfickan kan improvisera och navigera lyckosamt när situationen så kräver.

Nåväl, vad kan en checklista för en lärare innehålla? Det är rimligt att en sådan lista till stor del är individuell och att den föregås av en egen analys och reflektion. Naturligtvis krävs också olika rutiner för läraryrkets alla olika delar. Att planera en kurs, att samarbeta med kolleger, att förbereda en utvärdering kräver andra förmågor och grad av närvaro i stunden än en lektion.

Den medvetna och närvarande läraren har flera aspekter att beakta inför en lektion. Här blott en handfull. Hur har min senaste reflektion påverkat min planering av dagens lektion? Vilken är salen? Hur är möbleringen normalt – och hur vill jag att den är? Hur vill jag placera eleverna i början av lektionen? I mitten? I slutet? Vet jag varför jag vi ha det på ett visst sätt? Har jag uppdaterat placeringskorten? Har jag fått en ny elev? Hur organiserar jag lektionen så att jag får tid enskilt med henne? Hur ser klassens vecka ut för övrigt? (Ja, eleverna har andra kurser än min.) När är det nationella provet? Hur påverkar det mina elevers affektnivå? Vad kan jag göra i min undervisning för att avleda och lugna gruppen när det behovet finns? Har jag en rutin för hur jag alltid har en grovplanering på tavlan när eleverna kommer in i klassrummet? Hur ska jag inleda lektionen? Hur ska jag avsluta den så att den både sammanfattar och blickar framåt? Har jag uppdaterat mig vad gäller X, Y och Z som jag märkte inte riktigt har varit med i matchen förra veckan? Har jag ett varierat upplägg av dagens lektion? Har jag planerat och organiserat lektionen så att alla får möjlighet att komma till sin rätt? Vilka olika arbetssätt vill jag pröva idag? Har jag en idé om när det blir bra med en paus? Har jag förberett en eller två reflektionsfrågor som jag vill att de besvarar i sina reflektionsloggar i slutet av lektionen? Aspekterna är åtskilliga. Det säger sig självt att det inte är rimligt eller effektivt att ha allt detta i huvudet istället för att ha någon form av egen checklista.

Men tiden då? Hur ska jag som lärare hinna med att ständigt ha koll på detta? Man kan med visst fog hävda att man som lärare faktiskt inte har tid att inte beakta aspekterna ovan. Att sätta ihop en egen checklista är väl investerad tid. Allting handlar om prioriteringar. Kanske är det faktiskt själva kärnan i ledarskapet. Att ledarskap till syvende och sist är konstanta prioriteringar och val. Att dessa val och dessa beslut är medvetna. Att jag stannar upp, höjer blicken och förstår perspektiven. Att jag ser till helheten och bedömer vad som är viktigast nu.

Genomtänkta rutiner och checklistor avlastar hjärnan och frigör energi. Energi för den nödvändiga närvaron och medvetenheten i stunden. Där själva lärandet sker.